En trött och svullen mamma som pustar ut lite under tiden som epiduralen faktiskt fungerade... |
Epiduralen fungerade bra under ca en timma men sedan började effekten av bolusdoserna att avta. Jag fick väldigt onda värkar. Man gav ytterligare en bolusdos men den gav ingen effekt. Öppningsskedet gick väldigt långsamt trots relativt kraftiga värkar. För att påskynda det hela skulle jag upp och gå men då visade det sig att epiduralen slagit ut mina ben. Värkarna hade nu koncentrerat sig på en punkt på sidan av magen. Gjorde väldigt ont. Började med lustgas för att uthärda värkarna medan vi diskuterade hur vi skulle gå vidare. Läkaren ville ge värkstimulerande dropp för att få öppningsskedet att gå snabbare, men jag var tveksam eftersom bedövningen inte fungerade som den skulle och jag är mycket medveten om hur ont och hur starka värkar man får med värkstimulerande dropp... Efter ytterligare nån timma med värk, gråt och ångest beslutade vi oss för att följa vår plan B och avbryta igångsättningen och göra ett kejsarsnitt. Jag var då öppen lite drygt 3 cm av de 10 som krävs och värkarna hade pågått i ca 24 timmar, dvs det skulle kunna vara väldigt många timmar kvar.
En narkosläkare kom så småningom och gav mig Bricanyl för att avstanna värkarna och en starkare dos med epidural som bedövning inför operationen. De var dock lite tveksamma och fick testa flera gånger för att vara säkra på att bedövningen verkligen tagit eftersom jag ganska länge hade känsel i magen men inte i benen. Det kändes bra att de två läkare som skulle utföra snittet var samma läkare som jag haft kontakt med under graviditeten. Jonas fick byta om till operationsklädsel och barnmorskan försökte sätta en kateter på mig men lyckades inte. Den fick sättas i operationssalen senare. Strax före kl 20 rullades jag in på operationssalen och träffade operationsteamet. Tror inte att det var lika mycket folk som när Vilgot föddes eftersom det inte var några studenter närvarande, men de var många ändå. Redan nu började mina armar, axlar och huvudet att skaka, sk shivering, precis lika som vid Vilgots snitt. Mycket jobbigt.
Bilder från operationssalen, tagna av narkossköterskan. |
Kl 20.14 togs Astrid ut och fick följa med pappa till undersökningsrummet. Det visade sig att även hon låg vidöppen, dvs hon hade inte roterat ner i bäckenet utan ville komma ut med pannan före. De kom tillbaka senare och hälsade på medan läkarna sydde ihop mig. Ihoplappningen tog lite extra lång tid eftersom de hittade en del sammanväxningar som de tog bort. Strax före kl 21 fick jag komma tillbaka till rummet där Jonas och Astrid redan satt och vilade. Efter lite kontroller och morfinsprutor fick vi vid 00.30 komma upp på BB-avdelningen!
Första dagen på BB! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar